månadsarkiv: juli 2013

På särskilda boendet

Så här ser det ut, min bror hälsar på nästan varje helg. Mamma äter choklad och sitter vid bordet. Hon kan hasa runt med rullstolen själv ganska bra.
Lite för bra till och med, sjuksyster ringde i fredags och berättade att mamma vält med stolen över sig och fått ett jack i huvudet. Jag var inte förvånad, om man säger så. Förra året ramlade hon ur sängen. Hon hamnade på sjukhus, det såg ut som någon misshandlat henne med ett baseballträ. Seg som en gammal stövel repade hon sig snabbt för att sedan ramla ur rullstolen istället. Det blev bälte och nu har hon alltså lyckats ramla med själva fordonet också. Nästa steg blir väl att spika fast henne i väggen. Suck.

morobror

Mamma

Mamma 15 år

Mamma 15 år

Ibland får jag lust att lägga upp en bild av någon intim kroppsdel bara för att. Troligen en senkommen tonårsrevolt mot min mor. Vi gjorde aldrig upp.
Mamma bestämde. Svordomar, sprit eller rökning var förbjudet i vår familj. Jag kan fortfarande inte spela kort, för det var fult med kortspel. Man fick inte visa för mycket hud heller, det var opassande.
Böcker och diskussioner om politik var däremot populärt, vi spelade och sjöng vid köksbordet. Jag fick lyssna högt på Sex Pistols i stereon så där fanns inga begränsningar. Det var bra!

Min barndom före puberteten var verkligen fantastiskt rolig. Mamma byggde linbanor åt mig, jag fick vira in hela källaren i plastband och leka indian och buddistmunk under trappen. Men så kom de hemska tonåren. Ve och fasa. Det hände konstiga saker med kroppen, jag började intressera mig för killar. Usch!
Jag blev vuxen.  Det hjälpte inte. Allt var fortfarande usch och fy. Om det någonsin skulle bli frid och fröjd var det bara att lägga ned saker som bikinis och ett glas vin när mamma var i närheten. Helst inga män heller. ”Kom inte dragande med någon igen!”

Min mamma var otroligt begåvad. Hon kunde snickra, skriva, spela, sy, måla porslin, dreja, you name it – hon kunde i princip allt. Hon var också mycket vacker.
Nu sitter mamma i rullstol. Hon är nästan blind, hör illa, skakar och kan knappt gå. Hon tror hon är liten och bor uppe i norrland igen. Stackars lilla mamma. Jag önskar att du fått ett bättre liv där du fått utvecklas och arbeta som inredningsarkitekt, det var ju det du ville. Fast du har det ganska bra just nu, du behöver inte oroa dig för allt och plågas av bekymmer om pengar och vad det ska bli av barnen.
Kära lilla mamma. <3

Anton LaVey

Anton LaVey var kanske inte helt fel ute ändå. Skumläser vidare…
220px-Anton_LaVey_photo

Fundamental individualism

Centralt inom LaVey-satanismen är idén från Friedrich Nietzsche att en individ måste hitta och genomdriva sin egen mening i livet och resa sig över konformiteten i den stora massan. Satanisten kan likställas med Nietzsches Övermänniska. LaVey hävdade att ”satanister är födda, inte gjorda” och att satanister ”har en sjukdom kallad självständighet, som behöver bli uppmärksammad precis som alkoholism. Det finns drag av libertarianism; mångfald uppmuntras och alla förväntas finna sin egen sexualitet, skapa sin egen personlighet och sätta sina egna mål i livet.

 

Tanter, universum och diverse

Slängde av mig busskläderna och hoppade in i morgonrocken när jag kom hem. Att vara ledig och sitta i uniformen gör man bara inte.

Det är så mycket som far genom skallen när man kör. Massor som jag skulle vilja skriva om, men när jag kommer hem är det som bortblåst.

Några saker som fladdrat förbi och som jag minns är dock:

  • Varför klär sig tanter i min ålder som små flickor i på tok för korta klänningar i prickigt tyg dessutom? Det ser ju inte klokt ut,
  • Hur fungerar universum egentligen? Svaret borde ju finnas på Google? Annars kan man fördjupa sig här.
  • Varför är svensk kristen musik så ohyggligt dålig? VARFÖR? Värsta jag hört var på Svt 1 eller 2 eller vad det nu var i söndags. Programmet hette Sommarandakt. Fick mig att vilja gå med i LaVey-klubben. Motgift: Mahalia Jackson

Och så jobbar jag nu på fredag också, trodde jag var ledig!!!! Missförstå mig inte, som timanställd uppskattar man varje jobb men jag trodde verkligen det vankades Skärgården torsdag kväll.

RAAHH

kotte

 

Men jag har i alla fall beställt en resa till Kreta! Avgång 15/8. En vecka på rygg i solen och bara aaaaaaaaahh….. 

Partnerkannibalen

Radiotystnad i etern. Har varit på Holmen utan dator i ett antal dagar så nu sitter jag och bloggar, ritar affischer och kollar jobb samtidigt.Det var en social helg får man väl säga. I fredags kom ett par bekanta på besök och övernattade. Det blev grill och vin. I lördags kom ett par andra bekanta och övernattade…inte. Men grill och vin blev det.

images

Apropå saker man gör. Häromveckan var vi på kalas. Ni vet hur det är. Det är fest. Man minglar och är trevlig mot alla. Men ingen regel utan undantag.
Lätt andfådd ställer hon sig bredvid Beckbyxa och inleder konversationen med att fråga vad han jobbar med, var han bor och var han gått i skola samtidigt som hon nämner sina 5 examina, alla sina yrkestitlar och så vidare. Bla bla. Så räcker hon leende över ett VISITKORT. Beckbyxas osynliga fästmö som står bredvid får naturligtvis inget. Byxa skrattar och skickar demonstrativt vidare visitkortet till fästmön  – för att omedelbart få ytterligare ett visitkort av Bla Bla. Hon har tydligen gett sig den på att han ska stoppa det i sin egen ficka, för vidare användning får man förmoda. Men även detta kort räcker han över till sin käresta som stoppar det i väskan. Sedan går han därifrån, i riktning mot jordnötterna.

Kärestan tänker en hel del men säger ingenting. Man lär sig med åren.

Sensmoral: Ät inte av andras mat. Tag en egen tallrik!


I övrigt är väl allt bra, kör i morgon. På fredag får jag träffa mina älsklingar igen <3

 

Här är en kul sida The Poke

Bussburka

Man ska ju inte skämta om religion och dess tillbehör men i morse längtade jag nästan efter en burka.

burkenVaknade 07.17 av mig själv. Skulle varit på Danderydterminalen 06.57 och avlöst en buss. Hoppade rakt upp samtidigt som jag ringde driften samtidigt som jag tog på mig kläderna.
Jag: -Edmond! Jag har FÖRSOVIT mig!!
Edmond: -Ok. ta dig till Danderyd så fort du kan. Bussen står där. Du får tomköra direkt till Jakobsberg och sen ta linjen därifrån.
Jag (nu påklädd)- Ok!

I bilen 5 sekunder senare. En hemsk tanke slår mig. Hur tomkör man till Jakobsberg? Jag har bara kört i linje dit via Helenelund, Kista och Akalla. Telefonen igen.
-Edmond!
– Ja?
-Hur tomkör jag till Jakobsberg från Danderyd?????
-Känner du stan?
-Nej, jag är från Södertälje!
-Ok. Du …öh äh..hm. Om du kör…Alltså jag kommer inte ihåg. Har du GPS?
-Jag har Google Maps!
-Kör på den då!
Vilket skedde. Och jag kom fram!

Två timmar senare såg jag mig i spegeln. Kluttar i ögonvrårna, håret obeskrivligt fett, tänderna oborstade. Hade varit perfekt med en heltäckande svart historia med Arrivaloggan på. Men jag vill ändå inte konvertera, kärleken till stekt fläsk med löksås är alltför stark.

Vem rattar där?

lelle

Anna Lelle H-E- Tres amigos in ze buz

Ja vem rattar bussen egentligen? Busschauffören säger du och det är i viss mån sant. Men vem är den där busschauffören egentligen? Är det verkligen så att personen bakom vindrutan alltid har kört buss? Förmodligen inte. Ett lysande exempel är jag själv som med min bakgrund som formgivande originalare etc. aldrig drömt om att få köra buss. Däremot ville jag ha ett jobb med fönster (på förra kontoret fanns inga), resa mycket och träffa folk. Ett annat lysande exempel är Lelle, trummis i ett välkänt svenskt band.

tjockhult

 

Sen har vi Björn. Där törs jag inte ens tala om vad han pysslade med innan jobbet som bussförare men vi kan väl säga att det var en högre befattning…

Björn

Så innan du dömer ut tanten/farbrorn med stämpeln, tänk på att det kan vara en matematikprofessor, en pilot, en överste, en civilingenjör, eller en…ja, vadsomhelst! Dessutom är det faktiskt inte så enkelt att framföra ett fordon på nästan tjugo meter utan att köra över allt och alla. Att ”bara” vara busschaufför är en bedrift det med.

 

 

 

SILVERTEJP

Världen är full av ointressanta bloggar som ingen orkar läsa och här är en till. Detta är terapi, möjligen början till en självbiografi, men framför allt slipper min älskade Beckbyxa höra allt jag gör om dagarna – i egenskap av bussförare alltså.
I morse fick jag inte igen höger framlucka. För att kunna få upp förardörren på just den här bussmodellen måste man först öppna höger framlucka, låsa upp och sedan stänga den. Om luckan ej är stängd går det icke att köra bussen. Denna luckkonstruktion har visat sig vara mindre lyckad (läs: helt värdelös),  då luckan alltid krånglar och som i detta fall till och med visar sig vara trasig.

Bra bussförare reder sig själv.

Går det att laga med silvertejp är det inte trasigt.

Efter att ha konsulterat två herrar som inte heller fick igen luckan rusade jag mot verkstaden på jakt efter bussförarens viktigaste redskap! På vägen ut mötte jag verkmästarn Soto som även han gav sig på luckskrället, utan framgång.
Fram med hemliga vapnet. SILVERTEJP. Ritch ratch fiilibombombom.
Lätt försenad anlände bussen och jag till Östra Byle och körde turen som om ingenting hänt. Och det hade det ju inte heller.

 

 

Tillbaka från Skärgården

Har befunnit mig i arkipelagen ett par dagar. Det visade sig nämligen att den där killen jag träffade och tog en fika med på Torekällberget inte bara hade båtar och bilar utan en Ö också. Visserligen en ganska liten ö, men ändå.

Jag fick en son till också, mitt lilla hjärta <3

Jag fick en son till också, mitt lilla hjärta <3

Jag har aldrig haft någon ö. Däremot har jag suttit många gånger och från Cinderella betraktat gulliga små skärgårdsöar med gulliga små hus och tänkt ”å om man fick besöka en sån där liten ö någon gång.” Och nu sitter jag alltså på en gullig liten ö (hur det nu gick till) . Och vad tänker man då? Att livet är underbart? Att livet är fantastiskt? Att  man borde köpa Grumme tvättsåpa? Nej. man tänker JAG MÅSTE LÄRA MIG KÖRA BÅT SÅ JAG KAN ÅKA OCH KÖPA GLASS.

Allvarligt talat, det är mysigt…