månadsarkiv: juni 2014

Det är bara dagg!

IMG_4943

Hem, ljufva hem

Nu längtar jag verkligen efter en egen bostad. Ett eget badrum. Ett eget kök. En egen ytterdörr. Och så vidare. Men skam den som ger sig, snart flyttar jag till Byske och en alldeles egen tvåa på 85 kvadrat. När jag var upp sist lurade kusin Ewa, den skurken, in mig på Byskes antikhandel där jag blev helt bortkollrad och köpte viktiga saker för 2000 spänn, som till exempel en Buddhalampa, ett par ohyggliga vaser samt en förgylld spegel. Och en fåtölj.

Rostis då? Jo före detta sambon P erbjöd sig att köra skrammelburken till Åke i Arninge. Jag har ju lånat hans lilla Chevrolet, också vit och ungefär hälften så stor som Rostis men utan rost.
Vi stämde möte på Statoil, det såg förmodligen rätt roligt ut.
P klev ur monstret och jag vevade ned rutan på plutten.
-Jaha?
-Det är bara AC-pumpen, kvittrade han. -Det är inget farligt. Bilen går jättebra, ska vi verkligen åka till verkstan?
Han ville ha tillbaka lillbilen, vilket jag hade viss förståelse för.
-JA vi ska till verkstan. Jag kör inte med Rostis när den låter sådär.
-Suck. Okej, kör först du. Men sakta!

Efter en mycket långsam färd kom vi slutligen fram till Ritarslingan och Åkes Bil och Motor. De hade inte hunnit stänga för dagen. Jag gick in och hämtade Bengt medan P brummade fram Rostis och ställde den utanför verkstan. Bengt kliade sin skäggiga haka.
-Ja jag hör ju direkt att det är AC-pumpen som låter. Det är inte nån rem för jag hör inget remtjut.
Fan tänkte jag. Att P alltid ska ha rätt.  P är bil och båtmotorernas Doctor Who (fast utan Tardis).

IMG_4944

Är det inte lite dagg på fåtöljen?

Men alla är inte lika tekniskt kunniga som P. Minns en gång för många år sedan på sommarstället i Åbyn. Det var jag, brorsan, sonen och dåvarande maken. Ogräset på tomten, tistlar, brännässlor,  flyghavre, jordrök, gråbo och nåt enstaka förskrämt grässtrå, nådde upp till armhålorna.
Jag slog med lie och brorsan harvade på med trimmern. Det var stekande hett, jag var tvungen att ta saftpaus. I skuggan på verandan iakttog jag hur brorsan grävde sig allt djupare ned, det verkade som om han missuppfattat uppgiften och plöjde fåror istället för att klippa gräs. Jag tittade en stund och vände mig sedan mot maken som satt bredvid.
-Ryker det inte om trimmern?
Maken kisade.
-Äh. Det är dagg.
-Dagg?! Klockan tolv på dagen? Det kan det väl inte vara!
-Det är bara dagg, upprepade maken, och så var saken avgjord.
Fem minuter senare hördes ett skärande ljud från brorsans håll och ett svart moln steg upp från gräset. Motorn hade skurit under hans försök att nå jordens mittpunkt. Så mycket för den daggen.

En frappe på Waynes

frappe

I dag när jag gick nerför Kungsgatan för att ta en frappe på Waynes med min kompis Jim fick jag lust att gå fram till MCn som stod och brölade vid trafikljuset och välta den. Jag har kört linje 178 Danderyd-Jakobsberg, Jakobsberg-Danderyd hela dagen. Vi använder Volvobussar som har motorn strax bakom föraren. Man kan inte beskylla dem för att vara tysta direkt. Den sista var så högljudd att jag trodde jag skulle bli vansinnig. Men fort gick den, fladdrade förbi flera bilar på E4 och fattade ingenting förrän jag tittade på hastighetsmätaren. Ska inte nämna vad den visade men någon hade visst glömt reglera maxfarten…
Ja  så virrade jag bort mig häromdagen. Förstås. Skulle tomköra till bussterminalen i Jakan men lurad av Gpsen hamnade jag på fel sida av järnvägsspåret och trasslade in ledvagnen i ett vägarbete. Det gick inte att vända och inte att backa så till sist körde jag mot enkelriktat. Ni anar inte hur svettig man kan bli. Men nu vet jag i alla fall rätt väg, såhär efter två år och strax innan jag ska sluta!

Rostis  började låta konstigt i går, det var ett obehagligt nytt vinande ljud. Jag öppnade motorhuven. Det var nån rem som drog runt en mojäng och det lät förskräckligt. Ringde Åke i panik (fast han hette Bengt visade det sig) och fick en tid redan på måndag. Bekymmersamt att vara utan bil när man börjar halv fem på morgonen, för några bussar går det ju inte. (Paradoxalt nog har jag aldrig varit så beroende av bilen som efter att jag började köra buss) Konsulterade mitt senaste Misslyckande som lätt berusad efter en fest storsint lånade ut sin Lillcheva. Det var mycket vänligt av honom, ty annars hade jag fått ta taxi i en vecka och då är ju frågan om det inte varit bättre med sjukskrivning. Vilket jag naturligtvis aldrig skulle få för mig.
I morgon sista jobbdagen för veckan, sen utgång på lördag! 

Engelska Bilar och Mörkrets Furste

Austin

En annan Austin

Var inte oroliga! Rostis mår bra och har fått ny olja på Statoil. Själv fick jag kaffe.
Jag gillar verkligen amerikanska åk. De mullrar skönt och man bara sitter och myser. Min far däremot var svag för det engelska kungadömet och deras lätt dysfunktionella fordon.
Första bilen jag minns var en beige Austin. Den var som en familjemedlem. Många norrlandsresor gjorde vi tillsammans i nöd och lust (mest nöd).
Vi åkte tidigt, fyra, fem på morgonen. Solen gick upp och det blev snart tusen grader varmt, plastsätena brändes och det luktade varm banan i hela bilen (mamma envisades med att alltid ha bananer i matsäcken). Jag blev åksjuk och kräktes. Pappa körde om långtradare och husvagnar så han fick ont i foten. Mamma hade inget körkort. Efter några timmar stannade vi på en rastplats och åt (kokta) smörgåsar i avgaserna från trafiken som dundrade förbi två meter bort. När vi ätit klart fick pappa köra om alla långtradare och husvagnar igen och fick ännu mer ont i foten. Ja, så där höll vi på ända tills vi kom till Byske och mormor och polkagrisarna. Ack, vilka minnen.

Efter Austinen införskaffades en röd MG. Den tålde inte fukt utan stannade vid minsta droppe. Mamma kom på på att om man stoppade en tidning innanför grillen så funkade skrothögen. Så vi åkte alltid runt med en DN i händelse av dåligt väder. Pappa hann med två engelsmän till: en Morris och en Morris Minor. Sedan dog han. (engelska bilar är inte bra för hjärtat)MG


Lite fakta om engelska bilar och deras elsystem.
Lucas elsystem
finns i Austin, Morris och MG samt några modeller till.   Lucas är känd som Mannen som Uppfann Mörkret eller Mörkrets Furste.  Elaka skämt om Lucas med flera

 

Avslutningsvis en annan britt, den trehjulade bilen Reliant Robin,  Här in action: Top Gear testar Reliant Robin . Måste ses!

 

Dr Who

Här är däremot en engelsman med kvalitet: Doctor Who.
Ha en underbar kväll/Natt/Dag. To be continued…

bad wolf

 

 

 

Utskälld på verkstan

Som sagt, Rostis ska åka åttio mil och behöver en uppfräschning. Öppnade motorhuven häromdagen för att kolla oljan och fann till min fasa en tunn slang som bara satt fast i ena änden. En slang bör sitta fast i båda ändar, så vitt jag vet.  Problemet var bara att det inte fanns något lämpligt hål den skulle kunna passa i. Vände mig till Facebook och fick många spännande teorier från den självutnämnda expertpanelen om vad slangen var till för (AC, luft, vacuum), var den skulle sitta (i metallklumpen kanske?), samt ett förslag om att rycka bort den helt eftersom den ändå inte verkade göra någon nytta. SLANGENMen i och med att den satt där den satt, i motorutrymmet i bilen, och någon uppenbarligen hade gjort sig besväret att montera dit den antog jag att den hade en funktion att fylla och lät den sitta kvar.
Dagen därpå tog jag rostbiffen till Mekonomen och rådbråkade en redan stressad mekaniker. Det var dagen före midsommarafton och såklart hade alla människor samtidigt kommit på att bilen behövde service inför helgen.  Men jag var hård och skoninglös och släpade ut honom  till vrålåket. Efter flera svettiga minuter och försök att stoppa in slangen både här och där, gav han upp och sa. -Det är inte ofta man ser såna här motorer, du borde fråga Åkes Bil och Motor i Arninge, han är expert på Amerikanska bilar. Och jag hörde en änglakör för mitt inre.

Åkes Bil och Motor ligger i Arninge, på Ritarslingan. Jag är mycket väl bekant med adressen. Där gick nämligen buss 627 och många pauser har tillbringats vid den ohyggligt tråkiga hållplatsen i industriområdet. Nu går linje 604 där istället men det är lika tråkigt för det. I alla fall så tog Rostis och jag en sväng till Åke i dag. Jag hade redan skickat in en bokningsförfrågan men inte fått något svar (möjligen beroende på midsommar) och tänkte att Äsch , lika bra att åka dit. Ställde Rostis bland de ej fullt så malätna fordonen utanför lokalen och klev in.
Där stod en man i rödsvart overall och vid hans sida en enorm hund som omedelbart hoppade fram och skällde ut mig.
-TYST sa Åke och skyfflade in jycken i rummet bredvid. -Jag har inte gjort något, sa jag och hunden blängde på andra sidan tröskeln. Åke skällde inte, han var mycket förstående och sympatisk, precis som en expert på Amerikanska bilar ska vara. En expert på Ferrari, eller ännu värre, BMW kan ju omöjligt vara lika trevlig. Jag visade slangbilden och naturligtvis såg han direkt vad det var.
-En vakuumslang.

To be continued…

Mot Skellefteskogen!

Åbyn

Foto: Jonatan Rydberg

Yes! Jag har gjort något drastiskt, igen kanske man kan säga. Efter två år i norrort kände jag att det var dags att göra något annat än att snurra runt i Täby Centrums rondeller. Så jag sökte jobb på Skelleftebuss. (Här kan man tala om norrort)

Var på världens trevligaste anställningsintervju/fikastund med ett par trafikchefer. De tittade på mitt körkort, mina anställningspapper och sedan på mig. Så sa de: -Vi hoppas verkligen du vill börja hos oss!
Ingen uppkörning, inget teoriprov eller blodprov. De litade på tanten.

Motsatsen då: Jag har varit bussförare hos  Arriva i snart två år.  Innan dess jobbade jag för Keolis. Jag kör 42 linjer av 68. Första året var jag så kallad behovare, sedan sökte jag fast tjänst. Döm om min förvåning när jag åter var tvungen skriva prov, bli intervjuad av folk som redan kände mig och dessutom genomgå en grundlig läkarundersökning för att kolla jag inte var alkis eller heroinist. Ursäkta, men jag jobbar väl redan hos er? Öhh…

Något tidigare hade jag sökt en tjänst hos Keolis. Det var på Keolisakademin jag lärde mig köra, tog YKB:n och genomgick linjeutbildning. Blev uppringd av en personalansvarig.  Hon var mycket positiv och ville jag skulle börja hos dem igen, men jag var naturligtvis tvungen att köra upp först.
Det blev inget av detta men jag satte mig och funderade. HUR tänker arbetsgivarna? Som yrkesverksam bussförare borde man faktiskt inte behöva köra upp. Vad tror de jag gör om dagarna i Täby? Spelar klarinett? Piloter behöver inte ”flyga upp”, det förutsätts liksom att de kan jobbet.

Nåväl, jag har investerat i en gammal Cheva som är både rostig och skitig men alldeles alldeles underbar. Rostis och jag ska ta oss de åttio milen upp, så det så. Fortsättning följer.

Rostis