månadsarkiv: augusti 2014

Stonehengeluren

Jag brukar ju kolla på Doctor Who, han med tidresorna. Jag gjorde en ofrivillig sådan häromdagen när min iPhone lade av. På och av-knappen slutade fungera. Dessutom var meddelandefunktionen helt utslagen och det gick knappt att ringa. Arghhh. Katastrof!
Mot reparatören i Skellefteå, det fixar de väl på en timme? Nja, snusmumriken var ensam i butiken hela veckan och kunde jag lämna in den på måndag i stället? (Nu saknar jag verkligen Täby och Apple Center) 
Vad gör man? Måste ju ha en telefon som fungerar! Kompis H-E tipsade om NetOnNet som skulle ha billiga lurar. Och det hade de: jag beställde en Samsung för 149:- Fanns en för 99:- också men inte på webblagret.

Samsung
Dagen efter låg telefonen i brevlådan. Helt utan finesser som kamera och sånt tjafs men den fungerar! Man kan ringa och skicka sms, batteriet håller i TRETTIO DAGAR (jfr iPhone som håller i trettio minuter. Nja nästan sant) och ljudet är bättre än i Fånen. Jag får ha min gamla 4S som kamera och musikanläggning helt enkelt. Och jag har skickat jättemånga sms 😀

B C D

Fick nya tider denna vecka! Börjar sent och slutar sent. Tack Stor-Per! Funkar bättre med hundarnas dygnsrytm men jag måste säga att det har varit riktigt tyst och skönt sista kvällarna. Jag har varit något av en gnällspik (vilket jag avskyr) men anser att lugn och ro ingår i hyran.

Folk har varit mer eller mindre förtvivlade över förändringarna i Skellefteå C, de hittar inte till hållplatserna och än mindre till bussen. Ähum. Vi snackar alltså om 3 hållplatser: B, C och D.
B och C ligger på ena sidan Kanalvägen och D mittemot. Det kan ju vara så att om hållplatsen man söker inte finns på ena sidan skulle den ju möjligen kunna ligga på den andra. Sa till kollega att det är tur att folket här inte åker via Danderydsterminalen för då skulle de aldrig hitta hem. (A,B,C, D, E, F, G, H I, J, K, L…och T-bana)

Andra funderingar:

Varför är gamla tanter så arga?

Konsten att handla med bilar

Rostis var ett hopplöst fall. Jag hade sänkt priset från 14000 till 6500 spänn men det var ändå stendött. Ställde in mig på att ställa av skrothögen, gömma den under en presenning över vintern och försöka glömma. Men i fredags, precis när jag skulle kliva på bussen från Byske till Skellefteå för att gå på grillfest med jobbet,  ringde telefonen. I ändra änden fanns Veiron i Ottan. Veiron behövde en Astro görsnabbt för hans egen hade pajat tidigare på dagen. Veiron skulle ta tåget från Gbg till Skellefteå, eller rättare sagt, Veirons far Morgan, skulle ta tåget och anlända Skellefteå på lördag förmiddag. Morgan väntade på Frasses, han stämde väl in på beskrivningen: en kraftig karl med massor av vitt hår. En gång i tiden måste Morgan ha varit riktigt snygg, han såg fortfarande bra ut trots att han var över sjuttio. Det visade sig att han och sonen hade en skorstensrenoveringsfirma tillsammans och behövde bilen i jobbet. (Varför de valt universums törstigaste fordon begrep jag inte men ok då.)

Vi promenerade till Rostis, dagen till ära uppiffad med lite vit Bodyspray.  Morgan ville köra en sväng och det fick han, bilen höll ända bort till Anderstorp och tillbaka till centrum, puh. Jag tror allt tog 45 minuter inklusive diverse babbel om bilar och Göteborg och vad det nu var. Vinkade av Morgan och Rostis. Tänk att Rostis skulle få se Göteborg.
Då först insåg jag att jag faktiskt var utan bil. Men det skulle väl lösa sig.

Jag knatade iväg till Waynes, beställde en Latte och började kolla Blocket. Det kunde väl inte vara så himla svårt att hitta en bil?  Jo det var det, åtminstone i min prisklass. Minuterna gick, bara en massa reservdelar och en Matiz i Boden av alla ställen. Stön. Vad fanns det för alternativa lösningar inför måndagens resa till jobbet? Taxi? Övernattning på Skelleftebuss i massagestolen? Batteriet på IPhonen började sina.
Exakt i detta ögonblick- 12.26 – dök Annonsen upp.  Ett mirakel! En Mitsubishi Lancer. Sjutusen spänn och den fanns i Skellefteå! Bilen såg rätt trist ut men hellre trist än ingenting. Slog numret till ägaren som lät så där norrländskt trygg.
-Så du vill verkligen ha biln? Är det säkert? Det är många som har ringt…
– Jaaaa! Annars kommer jag inte till jobbet på måndag.
Jag hade ju som bekant inget fordon längre och bad n’Jan som han hette transportera Mitsun från hemorten Kåge till Skellefteå C.
Ställde mig vid busstation och väntade. Efter en kvart kom en liten vinröd sak, med en lång man bakom ratten. Han klev ur och vi skakade hand.
-Så du har verkligen sålt din bil utan att ha en ny? Han såg ut som om han tyckte jag inte var riktigt klok och det var jag väl inte heller. Jag lämnade över stålar och så voila, ny bil till Tant medan Jan fick skjuts till Biltema av en kompis. Trallade hela vägen till Byske.

Druvan är rostfri, vinröd, ren och drar endast 0,6 liter milen. Och nu kommer jag till jobbet på måndag, men jag undrar hur det gick för Morgan?

Första Dagen på nya jobbet

IMG_5624[1]Träffade Maria som har presentaffären här på orten. (Jag har ju som alla vet flyttat från Fashionabla Stadsdelen för att börja köra buss här i norrland.)
Maria är en rar tjej med kort, blont spretigt hår och glada ögon. Med sig hade hon Märta, även hon med kort, men mörkt, spretigt hår (kort spretigt hår är populärt bland kvinnor här uppe) och glasögon. Vi pratade lite och när Märta fick höra att jag kört buss i STOCKHOLM sa hon:
– Män då ä ju det här bara pjuff!

Idag var alltså första riktiga arbetsdagen. Vi har haft linjeutbildning och teori och även tränat på avancerade saker som backning med ledvagn och rondellkörning i oval rondell, allt detta på ett träningscenter ute i skogen. Den tuggummituggande chefen/utbildaren såg ut som en norrländsk kopia av David Hasselhoff och lämpligt nog hette han Hasse också. Vi bara väntade på att han skulle brista ut i sång,  Looking for Freedom! Men det gjorde han inte.
Backning med ledvagn mellan små koner är inte min favoritsysselsättning men jag visste att vi i den hemska  Verkligheten skulle tvingas backvända varje gång vi körde linje 4 eftersom Tekniska Kontoret med sedvanlig snigelfart inte ens påbörjat byggnaden av en vändplan. Nä, ut i gatan med er och vänd.
Sen var det den där unga personen i gruppen som aldrig körde under linjeutbildningen. Jag sa till personen att personen nog borde sätta sig vid ratten för att annars blir det så nervöst på måndag när det var dags för Verkligheten. Personen tittade på mig.
”Jag är inte nervös. Jag vet hur man gör. Man tar ut svängarna och kör inte på något.”
Tänkte påpeka för personen att teori är en sak och praktik en annan men sparade mina pärlor.

Trots två års praktik i Stockholm gruvade jag mig inför premiärdagen. Natten blev knölig, sov tre-fyra timmar. Längtade efter min stora säng, den som ska komma inom 6 till 8 veckor och fantiserade om hur jag gosade in mig i täcket och de mjuka kuddarna och kanske något mer.
Tidigt på morgonen kom jag till jobbet. Nu skulle jag alltså inte bara köra utan även skylta manuellt, hantera biljettmaskinen (skrik) och trassla med pengar (skrik igen). Skyndade mig att hämta myntväskan i skåpet och glömde förstås bort att lägga Chili con Carnen, den-som-aldrig-tar slut-efter-middagen-i-lördags, i kylen.

Jag hittade bussen i garaget och klev in. Det låg det en stor lapp på stolen. AVSTÄLLD TOM 18/9. Helvete. Åter till kontoret och slängde mig över Lill-Per, trafikledare.
– Det står att bussen är avställd!
–Nepp, sa Lill-Per på sitt effektiva icke-norrländska sätt. –Det  är bara att köra.
Ok, tillbaka igen. Spring spring spring.  Nu hittade jag inte alkolåset. Leta leta leta. Mörkt var det också, till slut hoppade jag ut och bankade på rutan till nästa vagn där en ung man med fjun på hakan satt och höll på med någonting.
– Hallå! Var sitter alkolåset i den där bussen, jag hittar det inte!
-Det finns inget alkolås i buss 61, det är bara att köra.
Jaha, det förklarade saken. Fick igång allt och åkte ut ur garaget. Där stannade jag för att plocka ihop papprena. Framför mig stod en annan buss, ur denna hoppade en kurskamrat och viftade med armarna:
-Hjälp! Det står SKOLSKJUTS på min buss! Jag kan inte ändra!
På något magiskt vis fick jag till texten i kurskamratens skylt så att det stod ”1” istället och han slapp åka runt med skolbussen hela dagen.

Till slut kom jag äntligen iväg med min Linje 4 till Centrum och kunde börja. Klockan åtta hade jag kört klart halva tjänsten och tog bussen till garaget. Lunch (mums Chili con Carne). Sen skulle jag ned till centrum igen med Färdtjänstbussen och avlösa en kollega som i sin tur skulle få skjuts tillbaka av Färdtjänst. Försökte konversera med Färdtjänst men han sa inte mycket så jag gav upp.
Jag fick ta över en av de ökända Solarisbussarna, gasbussen och mycket riktigt vägrade den starta. Försökte med allt men bussen tjurades och jag kände svetten bryta fram.
-Vill den int starta, pep en liten tant i stolen närmast dörren.  –Ja jig har då ingen brådska.
-Bra, sa jag och slog numret till Jouren.
-Hallå, svarade Stor-Per, en annan trafikledare. Jag förklarade situationen. –Ok kommer strax.
Det gick ungefär två sekunder och så stod Stor-Per i dörren. Han böjde sig fram och tryckte på en stor grön knapp alldeles bredvid nyckeln jag trott var startnyckeln, och vips brummade bussen igång.
Stor-Per bara log och försvann lika snabbt som han dykt upp.

Resten av turen gick ganska bra, det blev något extravarv i en rondell men inget att bryta ihop över. Klockan två var jag klar och skulle åka med den opratsamme Färdtjänst tillbaka. Jag var så glad över en lyckad dag (att hålla på med pengar kändes som att leka affär) att jag beslutade mig för att prata med Färdtjänst även om han inte svarade. Men det gjorde han. Jag pratade och pratade och han svarade. Men efter ett tag märkte jag att Färdtjänsts läppar inte rörde sig och att ljudet liksom kom bakifrån. Jag vände mig om och där satt en annan karl. Det var honom jag konverserat med hela vägen.

Åkte hem och värmde på lite Chili con Carne. Den räcker nog ett par dagar till. Slutet gott…!