månadsarkiv: september 2014

Depardieu et le vin

Gerard Depardieu dricker mellan 12 till 14 flaskor vin om dagen, berättar han själv. Han tycker förmodligen att han är en riktig man som klarar detta – men min undran är:
Hur hinner karlen?Depardieu_skål

Han börjar med champagne eller rödvin före kl 10 på morgonen, fortsätter med vodka och whisky på eftermiddagen och däremellan dricker han rosévin. Om han intar fast föda framgår inte.

Hur lång tid tar det då att få i sig en flaska vin? Det beror på. Gissningsvis tar det något längre tid att hälla i sig en tung röd Bordeaux, som Chateau Margeaux Grand Cru än en Pinot Gris, Domaines Schlumberger, Alscace till exempel. Och så Rosévin för att skölja ned rödtjutet, hoppas Gerard väljer en dyrare sort som inte är så sur för magen.

I vilket fall, ponera att Gerard dricker något så när civiliserat, dvs inte gulpar direkt ur flaskan, borde det ta åtminstone tjugo minuter/butelj, kanske trettio. Det innebär 7 timmar av enbart drickande. Tja, det kanske funkar? Han måste väl röka också men det kanske han gör samtidigt.
Men kärleken då? Erotiken?
12-Depardieu-Nicole-Rivelli
Gerards vackra långbenta flickvänner Chantal, Chantal och Chantal närmar sig korgstolen där G flutit ut som en överjäst säl. Egentligen heter de Olga, Greta och Irma (Gerard har ju flyttat till Ryssland) men föredrar Chantal då det låter sexigare. De slår sig ned i hans knä, korgstolen knarrar oroväckande. Chantallarna killar sin älskade under dubbelhakan och ser förföriska ut.


-Oh Gerard mon amour, ska vi inte ha en liten tet-a tete i Lusthuset? Det var ju så längesedan?

Gerard rapar och tittar på de tre skönheterna med simmig blick.
-Merde Chantal, vous comprenez pas?? Jag måste dricka min Chateau D’Yquem från 1902 innan den dunstar bort! Gå köp nya skor istället. Här har ni lite pengar. Se så. Disparition!

Någon kanske borde införa alkolås på Gerards Depardieus flaskor. Men vad skulle han då göra om dagarna?

Det luktar Curry

Bilden föreställer tre kvittorullar marinerade i curry och inget annat.

IMG_5762[1]

 

 

 

 

Tog med matlåda till lunch och hade för att få lite extra drag på spaghettin hade jag även packat ned curryn. Varför inte krydda pastan ordentligt på en gång? kan man ju undra men nu blev det så där.

Hemma efter jobbet packade jag upp matlådan men glömde såklart bort curryn.Efter några dagar tyckte jag att det var väldigt vad det luktar curry ur väskan men tänkte att det är väl efterdyningar av matlådan. Och fattade ingenting. Efter ytterligare några dagar luktade det så mycket att jag började hosta när ryggsäcken öppnades, men fattade fortfarande ingenting.
Först i dag, när jag letade efter en försvunnen bilnyckel och tvingades gräva mig ned i ryggsäckens inre upptäckte jag curryburken eller snarare den före detta curryburken, ty all curry hade runnit ut. Det var curry på kalendern, kammen, tejprullen, glasögonen, schemat, ja allt, och så på kvittorullarna. Skakade ur resterande curry i diskhon men det slutade aldrig så jag fick duscha hela ryggsäcken, den blir väl aldrig torr igen. Sen var det bara att torka golvet i hallen för det var curry där med. Man kan väl säga att det doftar indisk restaurang här hemma.

Är det inte det ena så är det det andra, sa flickan. Och kvittorullar använder vi i bussen för den som undrar.

Förresten finns det en rappare som har snott mitt namn 😀 http://busdriverse.com/

Slakta Tupp

Blev erbjuden färsk tupp av en vän som har höns. Antalet tuppar började bli för stort och dessutom hade tupparna ett opassande beteende mot sin egen avkomma så det vore jättebra om familjen fick bli av med några djur. Det var bara att komma förbi så skulle han nacka tuppen åt mig. Sen var det endast resten kvar, plocka fjädrar, rensa inkråm och så göra en gryta eller vad man nu ville.tuppen ja
Jag är en sådan där människa som tycker udda saker är jättespännande och tackar ja till allt, utan att tänka efter före. Gud ska veta att jag har blivit bättre men ibland slinker ändå något igenom. Som det här.
-Visst, sa jag, det vore ju smaskens med en Coq-au-Vin gjort av närodlad tupp!
Så var det bestämt.

När det var nattadags låg jag och tittade upp i taket. Såg mig själv med en huvudlös tupp i ena näven och en näve fjädrar i den andra. Blundade. Då såg jag mig själv försöka klyva tuppen med en slö kniv medan blod och inälvor stänkte på tapeter och golv. Kom att tänka på Lucky Luke och skurkar som blev rullade i tjära och fjäder och utburna på en stång, ungefär så skulle jag se ut, minus stången och vad värre var: det skulle förmodligen inte finnas kvar mer än en slamsa att äta eftersom tuppen bara vägde 800 gram innan jag började förstöra den. Hjälp.

Så komTuppdagen. Mordet skulle ske på eftermiddagen eftersom tuppägarna sjöng i kyrkan klockan elva. Så först blev det en sväng med moster och kusin plus kusinens son till Furuögrund för att äta räkmacka på det berömda havscaféet – som naturligtvis var stängt. Vi vände åter till Byske där vi hamnade på Stengården med varsin helgmeny. Solen sken, alla var glada, men tuppen fanns där i bakhuvudet och kacklade. Jag beslutade att berätta hela historien för att få lite uppmuntran, de kanske skulle skratta åtminstone? Kusinen gav mig en allvarlig blick.
-Du skojar väl?
Nej jag gjorde ju inte det. Jag som inte ens kan skala en potatis utan att stänka ner halva köket tänkte ge mig på att rensa en rykande färsk tupp.

Ringde Tuppmannen. Han måste ha hört någonting på mitt tonfall för han sa: -Du måste ju inte. Och så la han till som tröst: -Jag känner ett par som vill ha fem stycken. Men kom förbi på en fika någon gång!

Ett grustag föll av mina axlar. Jag slapp tuppen! Nu kunde jag obekymrat ägna mig åt alla andra problem, som till exempel hur man slingrar sig ur ett löfte att gå på väckelsemöte i byn.

Note to one self: ge dig inte in på saker du inte begriper

 

Tant Anna

TAntNär jag började lågstadiet kallade barnen mig Tant Anna för att jag ”pratade så konstigt”. Vad de menade var att mitt ordförråd sträckte sig utöver det vanliga. Det var första gången jag kom i kontakt med känslan att tillhöra en annan art. Eller som man säger: en annan klass. Utåt sett var vi en knegarfamilj, men egentligen var vi fyra förklädda intellektuella. Jag, brorsan, mamma och pappa. Lågutbildade men belästa.  Musikaliska (inte pappa) Konstnärliga (inte pappa) Vi kunde lika gärna ha kommit från Oortmolnet. Det tog mig många år att begripa hur annorlunda jag var och att det kanske till och med kunde vara bra.
Mamma var kluven. Å ena sidan vill hon uppmuntra mig att ”bli något” men å andra sidan försökte hon ständigt trycka ned både min och sin egen talang. Hon sa ofta att jag inte skulle prata så högt, inte ”Slarva” och hyssjade när jag skrattade för högt. (Brorsan fick göra som han ville)

När jag blev vuxen befann vi oss i köket i Järna hon och jag och talade om någonting. Mamma utbrast plötsligt: -Jag HATAR karriärkvinnor!!
Jag tyckte det var jättemärkligt. Men efter många år förstod jag den verkliga innebörden av vad hon sagt.
”Jag hatar inte alls karriärkvinnor. Jag hatar mig själv som bara blev hemmafru när jag egentligen var född inredare.Jag hatar mig själv för att jag föddes i fel samhälle, i fel tidsepok och i fel kön. Jag hatar mig själv för att jag är blyg och inte vågar sticka ut hakan och visa världen min begåvning. Jag hatar mig själv och mitt tråkiga, inskränkta, misslyckade liv.”

 

Det går i arv.

Läser Birgitta Stenbergs Apelsinmannen och är grön av avund. Inser att jag är världens tråkigaste människa. Jag hatar mig själv. Nä. Eller jo. Ibland.

 

  • Roligt när man får sms kl  3 på natten och personen skriver ”Jag ringer i morgon. På morgonen” och man vet att så kommer inte att bli fallet.
  • Behöver mer pengar men det går åt fel håll. Hoppas på nästa månad.
  • Vill vara dekadent men är för gammal och töntig. Dessutom bor jag i Byske.
  • Vill bli vansinnigt kär.

 

Hur man gör blåbärspannkaka

6 dl mjölk
3 dl mjöl
3 ägg
0,5 tsk salt
1-2 tsk vanlijsocker
2 tsk bakpulver

0,5 l blåbär

Rör ihop de torra ingredienserna, vispa ner mjölken efter hand, ha i äggen sist. Vispa vispa vispa (med ballongvisp, inte el-) Häll smeten i välsmord ugnsplåt och fördela blåbären. Grädda i 225 grader i ca 25 minuter. Ta ut mästerverket och sockra med minst en halv dl socker :)

IMG_5709 IMG_5710 IMG_5711

Plocka bär

Ägnar kvällarna åt att äta knäckebrödsmacka med leverpastej och se på TV. Men i går var jag faktiskt ute och plockade bär, något som jag avskydde som liten då man var tvångskommenderad ut i skogen, ofta med pappa. Han älskade att plocka bär. Tänkte på honom när jag låg på knä i blåbärsriset, om han hade varit med, vad roligt det hade varit. Tänker ganska ofta på pappa. Undrar vad han hade tyckt om att jag kör buss? Han hade fått följa med!

Kollegan har till min glädje bytt kläder och är nu talbar igen. Skönt.

 

Sweat Dreams

Trots att jag ibland får för mig att röka är mitt luktsinne mycket väl utvecklat. Tyvärr. Jag skulle avlösa en förare på stan, vi gör så, byter av mitt i linjen för att den andre ska få rast. Jag klev på med myntväska och allt och hälsade på föraren som skulle gå av, då en skarp lukt slog emot mig. Svett. OTROLIGT mycket svett.

svett

Stress kan utlösa fullkomliga fontäner av fukt och alla bussförare har väl råkat ut för en situation med transpiration, det är fantastiskt hur snabbt temperaturen slår om från sval till kokhet enbart av psykiska faktorer.  Mycket riktigt hade den svettiga kollegan hållit på och trasslat och backat och därmed blivit 10 minuter sen, så jag hade överseende.

Dagen efter är jag åter nere på stan för att avlösa, och vem kommer inte där om inte, ja just det. Jag klev på och blev knockad av ett moln av svettmolekyler. De trängde in i mina porer, min näsa och öron och min hjärna. Den här gången fanns inga ursäkter – personen var i tid och ostressad (som vi säger i Norrland). däremot var värmen på till max (varför?) och personen satt i sin jacka och log, helt omedveten om dunsterna. Jag andades genom munnen och låtsades allt var frid fast jag höll på att spy. Så fort personen gått stängde jag av värmen och öppnade fönstret. Förarsolen var fuktig, jag försökte att inte sitta så tungt. Lukten dröjde sig kvar och jag visste att nästa passagerare som klev på skulle tro att det var jag som luktade armhåla.

Dagen därpå dagen efter var det lunch och jag åt min lilla smörgås. Då kommer Personen in i fikarummet. Samma jacka, samma skjorta, samma blanka anlete. Personen slog sig ned vid bordet en halvmeter bredvid mitt och DÄR kom lukten. Det var som en aura, som en maskrosboll, ett svampmoln,  jag vet inte vad. Killen vid bordet där personen landat stelnade till och slutade prata. Jag svalde mackan, ursäktade mig och lämnade lokalen

När jag kom tillbaka efter en timme satt personen ensam vid ett bort medan övriga kollegor höll sig längs väggarna. Det var så sorgligt. Hur säger man vänligt till en människa att du luktar gammal ost och borde duscha?

keep calm

Hjälp.

Restaurang Statoil

Logo_statoil

Ibland undrar jag om Statoil egentligen är en restaurang? 1 personal är hur som helst lite för lite när man ska serva folk med allt från korv till…ja, korv.

Försök 1 att nå kassan:
Fick inte loss fjupparna på däcken när jag skulle fylla på luft och gick in på Statoil för att höra om jag kunde få låna en skiftnyckel. Men vid kassan stod tre damer och beställde mat av en stressad tjej bakom disken. Det var korv och det var toast och allt möjligt. Damerna fyllde upp hela diskens bredd, de hade förmodligen avnjutit Statoils kaloristinna utbud vid flera tillfällen. Åkte iväg utan luft.

Försök 2 att nå kassan:
Tuggummit var slut! Jag kan inte jobba utan tuggummi och tvärsvängde in på Statoil för att handla. Jaha, där stod naturligtvis en man och beställde mängder med korv med någon sorts avancerat bröd som en svettig/orakad kille bakom disken var tvungen att springa ut på lagret och hämta. När killen äntligen var klar (efter fem minuter) skulle nästa gubbe i kön hämta ut en hyrbil. Orakade killen rusade över till till Hyrbilsdisken. Jag hängde tillbaka tuggummit och gick.

First you marry, then you Statoil. If you can get through…

 

Tack för ordet