månadsarkiv: oktober 2014

Den Försvunna Myntväskan eller Var är Byske?

DetOLYMPUS DIGITAL CAMERA är lite skillnad mellan att köra buss i Skellefteå och i Täby. Till exempel har Skellefteå fortfarande kontanthantering med tillhörande myntväska, något som inte setts till i Stockholm de senaste 20 åren (eller något sådant) Vi har också manuell inkodning av både linjenummer och ortsnamn vilket kan ställa till problem om man inte vet den rätta sifferkombinationen.
Jag skulle köra linje 210 till Byske vid midnatt.  För att alla festprissar i lugn och ro skulle hinna fumla med kreditkortet, tappa pengarna på golvet och så vidare var jag ute i extra god tid i garaget och startade bussen.
Varningslampan för låg kylarvätska började omedelbart lysa. Jaha, det var ju typiskt. Rafsade ihop sakerna och småsprang till vagnen bakom för att upprepa proceduren. Som tur var hade detta fordon gott om kylarvätska, försiktigt backade jag ut ur garaget och stannade ute på gården för att skylta om.

Läs mer

Lyckokakans visdom

Har tillbringat en semestervecka i Stockholm. Planerna var grandiosa! Jag skulle ut i Skärgården, träffa mamma, hälsa på vänner, fira en väns 60-årsdag och festa loss i stan, wihoo. Det blev nästan pannkaka. Jag blev kall om fötterna förra veckan och där –  precis lagom till ledigheten – kom förkylningen som ett brev på  posten. 
Nu satt jag och mina känsliga 38:or på tunnelbanan medan näsan rann och snorpappret krympte. Till sist var det bara en liten skrynklig boll kvar som jag omväxlande försökte trycka in i vänster och höger näsborre. Mellan snörvlingarna hörde jag några unga damer diskutera sitt kärleksliv.
-Jag är så trött på honom alltså. Inte för att jag inte gillar pengar men om han inte slutar snart flyttar jag. Häromveckan kom han en en helt random vardag och gav mig en Iphone för åttatusen kronor. Jag orkar inte mer! Och han bryr sig bara om mig och vår dotter. Han är hemsk!

Det var nära att jag vände mig om och gav henne en rak höger, men var för snorig. Klev istället av på T-centralen och begav mig mot World Trade Center för lunch med min kompis B.

Vi åt kåldolmar och pratade, jag erkände att jag haft vissa förhoppningar angående exet men efter helgen när vi träffats insåg jag att allt var kört och kände mig Dyster och Desillusionerad.
-Bra! sa B och lyste upp. -Man ska vara desillusionerad. Vad vill du göra?
Tja, vad vill jag göra? Skriva en bok till. Träffa en trevlig man. Få ett bra välavlönat arbete, dricka vin. Ha pengar. Det räcker väl?
Jag vet inte. Jag vet inte ens var jag vill bo. Eller göra. Ska det vara så när man närmar sig 50? Efter veckan i Stockholm vet jag i alla fall vad jag INTE ska göra. Som Lyckokakan sa:  ”För att dina drömmar ska gå i uppfyllelse, måste du vakna först”.

fortune_cookie_2