månadsarkiv: november 2014

Jag-en ängel

Hoppas det går bra med lobbyverksamheten för en riktig nattbuss till Byske från Stan och inte bara bebisturen som går 00.15. Trafikchefen såg förskräckt ut när jag föreslog ytterligare en sväng 02.30, men vadå – kan Skelleftehamn kan väl vi? Jag hinner aldrig in på Bishops! 

buss

 

 

 

 

 

 

 

 

I går plockade jag upp en vilsekommen karl när jag skulle tomma från garaget ner på stan. Han stod i svängen ned på E4:an och viftade med armarna.
Klockan var mycket så jag stannade och frågade hur det var fatt? Jo han hade varit på hockey och hittade nu inte till vare sig centrum eller hotellet. Mysteriet fick sin förklaring när han berättade att han kom från Lycksele. Han fick såklart åka med till centrum och kallade mig för Ängel :)

Singel eller ensamstående?

Skickade in ett bidrag till en berättartävling, Västerbotten berättarnas län. Jag vet inte hur det blev, jag var trött och stressad och blev inte nöjd men in kom bidraget i alla fall. Chansen att komma till final och få åka till Skottland är väl något större än om jag inte skickat in det alls, kanske. Eller så sitter de och garvar läppen av sig och så får man en enkel till Vetlanda.

Dojor

kolla vilka coola dojor jag hittat på Etsy

Det ringde på dörren häromdagen och där stod ena halvan av hyresvärdsparet med lite kött (de är jägare så det var väl ett nedlagt byte kan man tänka.) Han sa ”jag hittade ett par mindre bitar som passar en ensamstående” Jag blev jätteglad att någon tänkte på mig, men sedan började orden tränga sig in i skallen.

ENSAMSTÅENDE. Gud vad det lät tungt. Insåg att det var så de ser på mig, en anomali i Byske, en ensamstående kvinna! Singel låter ju lite skojigt, en levnadsglad person som gärna träffar vänner och går ut och partar.

Men ENSAMSTÅENDE? Då sitter man på en stol i köket med nedböjt huvud och stirrar på en tom kaffekopp.

Nån som ska med på Bishops nästa fredag? Måste uuuut

 

En dvärg med yxa under sängen

Ibland känns det som om jag deltar i en sitcom.
Som häromdagen till exempel. Körde trean till stan och satte på radion, P1. För en gångs skull var det inte Stina Ekblad som läste ur en bok utan ett program om sömnlöshet. Eftersom jag själv har lite svårt med sovandet höjde jag volymen. Jag har haft problem med ljud från omvärlden i kombination med konstiga jobbtider, men den här killen led av helt andra saker. Daniel, som han hette, berättade med gravallvarlig röst om de syner som plågade honom vid läggdags.
-En gång var det en dvärg med yxa under sängen.
-En annan gång var det en disktrasa som kröp på väggen.
-En gång var det ett sugrör med huggtänder.
-De är liksom.. självlysande.

Den kvinnliga programledaren tog lyssnarna tillbaka till studion med mild stämma.
Vi hörde Daniel om sin svåra sömnlöshet. Nu kommer sömnlöshetprofessorn Ludger Grode att berätta lite mer. Välkommen Ludger.
 – Tack. Daniel lider zom vi hör av ein zwår zömnlözhet, den är mücket ovanligt —

I centrum väntade kollegan med bilen. Jag berättade om Ludger Grode och sugröret med huggtänder.
Kollegan: -Är du säker på att det inte var ett skämt?
Jag: -Nä det var ju P1.

När jag kom hem googlade jag på professor Ludger Grode. Han hette Ludger Grote. Men han fanns.