månadsarkiv: augusti 2015

Fjollträskare vs Bonnstan eller har Påven en löjlig mössa?

Fråga: Är det någon skillnad mellan köra buss i linjetrafik i Västerbotten och i Stockholm? Svar: Har Påven en löjlig mössa?
benedictus-xvi_1

Det var kanske att ta i men nog finns det skillnader. För det första är bussarna inte röda utan beigegulaktiga. En del är blå. Sedan finns det andra, inte lika uppenbara differenser.
Ta till exempel trafikrapporterna från P4 Västerbotten:

TaTAA! (samma dramatiska signatur som i huvudstaden. Man förväntar sig seriekrockar, död och elände). ”Då var det dags för lite trafiknyheter. Det har inte hänt nånting, en älg har siktats vid Glommersträsk, så tänk på det. Trafiken flyter på. Och SJ tågen håller tiden!”
En timme senare: TaTAA! ”Då var det dags för lite trafiknyheter igen. Det har fortfarande inte hänt någonting. Älgen verkar ha dragit sig tillbaka och trafiken flyter på!” (Trafiken? Vilken trafik?!)

När det gäller det i övrigt underbara företaget jag arbetar på har de fortfarande kvar kontanthanteringen. Det var en chock för en fd Täby-chaffis att behöva handskas med pengar. Första gången en passagerare tog upp en sedel trodde jag han skämtade. Sedan mindes jag att jag var i Skellefteå.
Annars kan ett vanligt scenario se ut så här: Snorig äldre herre kliver ombord och torkar av näsan med fingrarna. Med samma fingrar gräver han länge i gabardinbyxfickan och får slutligen upp något som liknar en boll. Han räcker över bollen till föraren som gör sitt bästa för att inte spy. Föraren blundar och vecklar ut bollen med naglarna, gissar att det är nog är en tjuga, släpper den i myntväskan och längtar efter en pincett. Pengar är kul så länge man slipper ta i dem.

Sen har vi det där med rollatorerna och barnvagnar och rullstolar. Alla måste fram och betala eller visa färdtjänstkort. Man kan ju tänka sig själv hur lätt det är att ta sig fram till chaffisen med rullstol? Nej, just det. Alltså måste chaffisen ta sig till rullstolen för att hämta kortet, bippa, återbörda det till dess ägare för att sedan hoppa in på förarplatsen, där ett antal irriterade personer som undrar vad fan chauffören håller på med, köar för att få köpa biljett. Om det nu går att köpa någon biljett, vill säga. Biljettmaskinen ”FARA” gör skäl för namnet, brukar be den fara och flyga flera gånger om dagen. (Just det, hundar måste också visa biljett. Ingen kommer undan)

Solbackens Handelsområde är ett kapitel för sig. På helgerna kliver mängder med folk, förmodligen flyktingar från Somalia, på bussen för att åka från centrum och handla.
Ett glatt ”Willys?” betyder ”går den här bussen till Solbacken?”
Samma kopiösa mängder med folk kliver sedan på bussen från Solbacken för att åka hem, den här gången överbelamrade med kassar fyllda till brädden. Jag har aldrig sett så många kassar i hela mitt liv. inte heller så välfyllda kassar. ibland kan en familj släpa ombord tio (10!) kassar. Kass-syndromet är ett välbekant fenomen bland oss chaffisar.  Det finns hur många historier som helst om kassarna. Själv blev jag vittne till en kamikazemelon som rymde ur sin kasse och flög ut genom den öppna bakdörren för att krossas mot trottoaren. Ingen ägare gav sig till känna. Frid över dess minne.

Det var lite grann om hur vi har det i norr. På tal om norr, i går var det norrsken! Då blir man lycklig!

 

SEMESTERN ÄR ÖVER

ÄNTLIGEN slut på semestern! Yes!

I morgon blir det stadskörning så jag ber att få återkomma med en rafflande rapport från världsmetropolen Skellefteå. Passet börjar kl 17.18 och pågår till 22 nånting.
När jag jobbade i Täby/Norrort kunde jag 42 linjer av ca 70. När jag kom till Skellefteå för ett år sedan infördes den nya stadstafiken. Hela 4 linjer! Wohoo. Okej, 6 linjer då, inklusive helglinjer och nattbuss. Men yttertrafiken är desto större (en miljard linjer som går ut i skogen på kostigar och runt n’Elofs utedass) så nu kör jag varannan vecka yttre och varannan i stan. En mycket bra kombo!

IMG_0269

Vacker utsikt från vardagsrumsfönstet. Linje 210 går mellan Skellefteå och Byske, my hometown.

Då återstår att se hur mycket man minns efter 4 veckors hjärnslappande. Hur blåser man igång bussen? Var sitter huvudströmbrytaren? Och framför allt: vad fanken är det för lösenord till förarkortet nu igen? (måste kunna logga in på biljettmaskinen) Hur går linjerna? Vojne. Måste nog få en pizza i dag!

bussiga busar

Ful bil, fin buss (218 <3) och bussiga kollegor på fika hemma hos yours truly!

 

 

Balkongtankar och håriga ben

Sitter på balkongen med utsikt över takåsarna i Byske. Om man tittar rakt fram ser man parkeringen med min fula bil. Surret från Konsums fläktmaskineri rakt under dränker effektivt alla andra ljud, inklusive Byskeälvens brus. (Den kan man skymta om man vrider huvudet till höger) Lägger ena benet över det andra och inser att jag nog borde ge det en omgång med rakhyveln. Båda förresten.

balkong

OBS. Balkongen på bilden har inget med balkongen i verkligheten att göra.

Sådana djupa tankar kan man drabbas av under en ensam lördagkväll. Visst, jag kunde ha tagit bussen till Skellefteå och umgåtts i goda vänners lag men billigaste ölen på Bishops kostar 68:- och frågan är om det verkligen är värt en sådan investering.
Kallt på stranden idag, försökte njuta av solen men det är svårt när en iskall nordanvind sveper över nejden och tvingar en att sola i luvtröja med luvan uppdragen. Häromdan var det betydligt varmare, var på playan och stekte med kusindottern. Kletade in oss med sololja som lämnade enorma regnbågsfärgade ringar på vattnet. Man kunde tro att en sprucken oljetanker varit i farten men det var alltså bara vi.
Har lite busskörningsabstinens faktiskt. Längtar till jobbet och mina kollegor, och nästan liiite efter passagerarna också!

DOG

Kvällens vin: Smart Dog, Portugal

Trevlig kväll!

Psykiskt störd en lördag?

Vad är det för psykisk störning som gör att man går upp kl 7 en lördagmorgon och börjar städa BAKOM SPISEN. Och plockar sönder spisfläkten i atomer för att sänka ned delarna i ett renande bad?
Själva vaknandet är inte så konstigt, vaknar vanligtvis kl 6. Detta är en spin-off effekt av yrket (möjligen i kombination med tilltagande ålder), jag KAN inte sova på mornarna längre. Dygnsrytmen har blivit totalt knas. I mitt förra ”vanliga” liv med normala arbetstider blev man illamående av att stiga upp klockan tre, det inträffade väl en gång om året när man skulle flyga till Mallorca eller så. Nu sitter jag och käkar frukost utan bekymmer vid samma tid, ibland flera gånger i veckan. På något vis känns det bra, jag har tagit makten över dygnet. Att vara vaken på natten bekymrar mig inte längre. Haha.

Helt otroligt kul att mitt gamla inlägg Bussförarens Sanningschock blivit så läst igen. Hittade ett annat inlägg Vi Flytt Int från tiden innan jag flyttade upp. Tror jag ska utveckla lite mer om den epoken i mitt liv senare.

Just nu är jag på väg till Byske Havsbad för att slurpa in lite solsken. 2 dagar kvar!!! Bröm bröm.

 

Road Rage

motor-mania-c2a9-walt-disney

Märkligt. Jag har alltid älskat att köra bil – ända tills jag började köra buss. Bilisterna släpper fram en utan större åthävor, ähm…. åtminstone bilisterna i Stockholm. I Skellefteå där jag kör för nuvarande, struntar de fullkomligt i om ett fordon på tjugofyra ton är på väg ut från hållplatsen utan brakar på i sina Volvo 240 (förmodligen på väg till gödselstacken) utan att tänka på konsekvenserna. En kollega som naivt trodde att trafiken fungerade som i huvudstaden blinkade och började köra ut, så som man gör, och höll omedelbart på att smälla med en bil som gav järnet. I Skellefteå är det inte störst går först-regeln som gäller. volvo-240-sweden-1975

Men jag håller på att uppfostra dem. Taxibilar till exempel har en otrolig förmåga att befinna sig på de mest olämpliga ställen. Kom en fredagkväll till Skellefteå centrum med några glada människor som tänkt sig ned på stan för att äta en bit mat. Hållplatsen var fullkomligt belägrad av taxibilar som hoppades på jobb (hallå, vem tar en bulle hem kl 20??). Jag tutade och blinkade med helljusen. Swisch, så var de borta. Mina passagerare gapade: -Vad DUKTIG du var!
Orkade inte berätta att jag kört diverse linjer runt Humlegården och där var det mer regel än undantag att tuta och blinka. Hörde några Skebusskollegor allvarligt diskutera om man kanske borde börja tuta lite oftare? Mitt svar är JA. Tuta för F-N

En en annan spännande grej i Skeå är EPA-traktorer förklädda till Mercor. Man kommer dundrande på E4:an och ser den där Mercan en bit framför, sen upptäcker man att den endast kör i 30 km/t och SEN ser man varningstriangeln. Tvärnit.

Just det bilen, nuförtiden känner jag mig utsatt och ynklig i min platta lilla bil och får tendenser till Road Rage. I bussen är jag lugn som en filbunke (utom när biljettmaskinen krånglar).

Å nu spelar de min favortitlåt på radio!

Korsord, Amelia, kändisar och fin hy!

Endast ett par lediga dagar kvar som sagt, har varit i gasen en del så jag tänkte försöka ta det lite lugnt (ha!).
Köpte en Amelia häromdagen, ni vet den där kvalitetstidningen för damer runt 40. Egentligen är det bara en skittidning som alla andra men den försöker verka seriös med artiklar om rawfood och relationer.

hyn2

Wow, fokus på fin hy! Otippat! Nästa gång kanske fokus på ful, skrynklig, sönderrökt hy? Inte det, näha.

 

 

Jag undrar ju fortfarande när en riktigt bra damtidning infinner sig, en damtidning som talar om hur man borrar upp hyllor, väljer rätt borr och rätt plugg, byter bilbatteri och skruvar upp gardinstänger med mera så man slipper ringa en karl som tror han är världsmästare bara för att han kan hantera en skruv.
En sådan tidning vill jag ha, istället för tips om grönt te, yogametoder, hudkrämer och en massa enfaldiga deckare som alla handlar om samma sak.

korsord

I alla fall så hade Amelia en massa korsord så något positivt hade blaskan med sig. Det roliga med kändiskrysset, är att jag inte kände igen kändisen utan var tvungen utstöta ett nödrop på Facebook. Fick hjälp av en yngre förmåga med koll. Händer rätt ofta att jag inte känner igen dagens kändisar, det är väl åldern. (Frank Sinatra vet jag vem det är)

Nu blir det Matkrysset!

A total Stranger eller semester i Morden i Midsomer

nutbourne

Mitt gamla inlägg Bussförarens sanningschock har åter vaknat till liv! (Hur det nu gick till) Tänk om man skulle försöka rapa ur sig något liknande storverk igen. Har semester men börjar på måndag.

Alltså jag hade inte haft 4 sammanhängande veckor på hur många år som helst. Panik! Började med att åka några dagar till England för att hälsa på en person ( ja en man alltså) jag träffat på nätet. Lämnade hans uppgifter namn tel adress osv till kusin E och flög i väg. Mailade min son och skrev att jag skulle träffa en Total Stranger i England, men att han förmodligen var snäll och att Sonen inte behövde oroa sig. Jag har alltid haft en himla tur, eller skicklighet, med människor och aldrig råkat illa ut, litar på min gut feeling. Funkade även denna gång. (Puh)
Trasslade mig kommunalt från Stanstead till Sussex och en liten village, precis som Morden i Midsomer fast utan mord. Men med blommor, pubar och väldigt engelska engelsmän!
bitter gullit hus halmtak pottery

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Vad gjorde jag sen då? For till Sthlm såklart och härjade en vecka. Tiden liksom bara flög i väg. Nu är det bara två dagar kvar och sen sitter man bakom kringlan på måndag igen.

Idag är det fredag i alla fall! Rödvin och ost och en film, kan det vara nåt?