Kategoriarkiv: The Bus

Älgen i Tväråfors

Ipaden hade laddat ur över natten så jag är tvingad lyssna till en vanlig radio. Hur svårt kan det vara för en kanal att så att säga stanna kvar och inte suddas ut i fjärran för att förvandlas till ett brus medan man lyssnar?

Man jobbar och jobbar och jobbar. Följde med kollega N på linjeutbildning i okända tassemarker. Var lovad sk älggaranti. Stirrade så ögonen blödde och ser man på, i Tväråfors där stod Älgen. Vilken tur, flinade N, den är kvar! Inte undra på eftersom både den och älghunden var gjorda av plast…

IMG_8336

 

IMG_8248 IMG_8252

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Sen hade vi invigning av min nya kristallkrona i helgen. Fantastiskt roligt! Förutom världens bästa kollegor har jag förmodligen även världens bästa hyresvärdpar. Vi åt kopiösa mängder OST (ändå blev det ost kvar. Kommer att få leva på ost resten av året) och drack vin (det tog däremot slut….) Sen kom gitarrerna fram, fick ont i fingrarna av stålsträngarna. Men det var det värt 😀 First Aid Kit, här kommer vi!

IMG_8294IMG_8331
IMG_8322

IMG_8335

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

IMG_8334

Fjollträskare vs Bonnstan eller har Påven en löjlig mössa?

Fråga: Är det någon skillnad mellan köra buss i linjetrafik i Västerbotten och i Stockholm? Svar: Har Påven en löjlig mössa?
benedictus-xvi_1

Det var kanske att ta i men nog finns det skillnader. För det första är bussarna inte röda utan beigegulaktiga. En del är blå. Sedan finns det andra, inte lika uppenbara differenser.
Ta till exempel trafikrapporterna från P4 Västerbotten:

TaTAA! (samma dramatiska signatur som i huvudstaden. Man förväntar sig seriekrockar, död och elände). ”Då var det dags för lite trafiknyheter. Det har inte hänt nånting, en älg har siktats vid Glommersträsk, så tänk på det. Trafiken flyter på. Och SJ tågen håller tiden!”
En timme senare: TaTAA! ”Då var det dags för lite trafiknyheter igen. Det har fortfarande inte hänt någonting. Älgen verkar ha dragit sig tillbaka och trafiken flyter på!” (Trafiken? Vilken trafik?!)

När det gäller det i övrigt underbara företaget jag arbetar på har de fortfarande kvar kontanthanteringen. Det var en chock för en fd Täby-chaffis att behöva handskas med pengar. Första gången en passagerare tog upp en sedel trodde jag han skämtade. Sedan mindes jag att jag var i Skellefteå.
Annars kan ett vanligt scenario se ut så här: Snorig äldre herre kliver ombord och torkar av näsan med fingrarna. Med samma fingrar gräver han länge i gabardinbyxfickan och får slutligen upp något som liknar en boll. Han räcker över bollen till föraren som gör sitt bästa för att inte spy. Föraren blundar och vecklar ut bollen med naglarna, gissar att det är nog är en tjuga, släpper den i myntväskan och längtar efter en pincett. Pengar är kul så länge man slipper ta i dem.

Sen har vi det där med rollatorerna och barnvagnar och rullstolar. Alla måste fram och betala eller visa färdtjänstkort. Man kan ju tänka sig själv hur lätt det är att ta sig fram till chaffisen med rullstol? Nej, just det. Alltså måste chaffisen ta sig till rullstolen för att hämta kortet, bippa, återbörda det till dess ägare för att sedan hoppa in på förarplatsen, där ett antal irriterade personer som undrar vad fan chauffören håller på med, köar för att få köpa biljett. Om det nu går att köpa någon biljett, vill säga. Biljettmaskinen ”FARA” gör skäl för namnet, brukar be den fara och flyga flera gånger om dagen. (Just det, hundar måste också visa biljett. Ingen kommer undan)

Solbackens Handelsområde är ett kapitel för sig. På helgerna kliver mängder med folk, förmodligen flyktingar från Somalia, på bussen för att åka från centrum och handla.
Ett glatt ”Willys?” betyder ”går den här bussen till Solbacken?”
Samma kopiösa mängder med folk kliver sedan på bussen från Solbacken för att åka hem, den här gången överbelamrade med kassar fyllda till brädden. Jag har aldrig sett så många kassar i hela mitt liv. inte heller så välfyllda kassar. ibland kan en familj släpa ombord tio (10!) kassar. Kass-syndromet är ett välbekant fenomen bland oss chaffisar.  Det finns hur många historier som helst om kassarna. Själv blev jag vittne till en kamikazemelon som rymde ur sin kasse och flög ut genom den öppna bakdörren för att krossas mot trottoaren. Ingen ägare gav sig till känna. Frid över dess minne.

Det var lite grann om hur vi har det i norr. På tal om norr, i går var det norrsken! Då blir man lycklig!

 

SEMESTERN ÄR ÖVER

ÄNTLIGEN slut på semestern! Yes!

I morgon blir det stadskörning så jag ber att få återkomma med en rafflande rapport från världsmetropolen Skellefteå. Passet börjar kl 17.18 och pågår till 22 nånting.
När jag jobbade i Täby/Norrort kunde jag 42 linjer av ca 70. När jag kom till Skellefteå för ett år sedan infördes den nya stadstafiken. Hela 4 linjer! Wohoo. Okej, 6 linjer då, inklusive helglinjer och nattbuss. Men yttertrafiken är desto större (en miljard linjer som går ut i skogen på kostigar och runt n’Elofs utedass) så nu kör jag varannan vecka yttre och varannan i stan. En mycket bra kombo!

IMG_0269

Vacker utsikt från vardagsrumsfönstet. Linje 210 går mellan Skellefteå och Byske, my hometown.

Då återstår att se hur mycket man minns efter 4 veckors hjärnslappande. Hur blåser man igång bussen? Var sitter huvudströmbrytaren? Och framför allt: vad fanken är det för lösenord till förarkortet nu igen? (måste kunna logga in på biljettmaskinen) Hur går linjerna? Vojne. Måste nog få en pizza i dag!

bussiga busar

Ful bil, fin buss (218 <3) och bussiga kollegor på fika hemma hos yours truly!

 

 

Road Rage

motor-mania-c2a9-walt-disney

Märkligt. Jag har alltid älskat att köra bil – ända tills jag började köra buss. Bilisterna släpper fram en utan större åthävor, ähm…. åtminstone bilisterna i Stockholm. I Skellefteå där jag kör för nuvarande, struntar de fullkomligt i om ett fordon på tjugofyra ton är på väg ut från hållplatsen utan brakar på i sina Volvo 240 (förmodligen på väg till gödselstacken) utan att tänka på konsekvenserna. En kollega som naivt trodde att trafiken fungerade som i huvudstaden blinkade och började köra ut, så som man gör, och höll omedelbart på att smälla med en bil som gav järnet. I Skellefteå är det inte störst går först-regeln som gäller. volvo-240-sweden-1975

Men jag håller på att uppfostra dem. Taxibilar till exempel har en otrolig förmåga att befinna sig på de mest olämpliga ställen. Kom en fredagkväll till Skellefteå centrum med några glada människor som tänkt sig ned på stan för att äta en bit mat. Hållplatsen var fullkomligt belägrad av taxibilar som hoppades på jobb (hallå, vem tar en bulle hem kl 20??). Jag tutade och blinkade med helljusen. Swisch, så var de borta. Mina passagerare gapade: -Vad DUKTIG du var!
Orkade inte berätta att jag kört diverse linjer runt Humlegården och där var det mer regel än undantag att tuta och blinka. Hörde några Skebusskollegor allvarligt diskutera om man kanske borde börja tuta lite oftare? Mitt svar är JA. Tuta för F-N

En en annan spännande grej i Skeå är EPA-traktorer förklädda till Mercor. Man kommer dundrande på E4:an och ser den där Mercan en bit framför, sen upptäcker man att den endast kör i 30 km/t och SEN ser man varningstriangeln. Tvärnit.

Just det bilen, nuförtiden känner jag mig utsatt och ynklig i min platta lilla bil och får tendenser till Road Rage. I bussen är jag lugn som en filbunke (utom när biljettmaskinen krånglar).

Å nu spelar de min favortitlåt på radio!

RESUMÉ BUS DRIVER:

HAUER_RUTGER_2__42879_zoom

Bara för att

 2014 köpte jag en gammal rostig Cheva Astro, packade in mina saker och en kompis och flyttade till Norrland (kompisen åkte hem sedan) . Planen var att uthärda 1 år. Nu har det gått 1 år och jag bor fortfarande kvar! Värt att fira! Får bli nästa helg eftersom jag jobbar denna på grund av min onda chef. Nä han är inte så ond egentligen Erik, eller Enrique som jag brukar säga, han är faktiskt ganska snäll. 

Jag har alltså inte skrivit en rad sedan mars 2015. Känns rätt korkat att betala månadsavgiften för webbhotellet och sedan inte använda det, ungefär som att betala hyran men aldrig vara i lägenheten. Vad har då hänt sedan mars? Tja, jag har flyttat till en hundfri lägenhet i Byske C och jag kör fortfarande buss. Saknas gör mannen i mitt liv men å andra sidan har jag ju haft några stycken genom åren så det kanske inte blir nån mer? Försöker få håret att bli längre vilket är en långsam och plågsam process. Har börjat dricka Spirulina och då hände det konstiga att aptiten försvann! Eller rättare sagt suget, hungrig blir jag ju men det där hysteriska behovet av något sött är borta! Så slänger jag i mig ett par Omega 3-kapslar också för säkerhets skull

RECEPT
1 tsk Spirulinapulver
1 tsk krossade linfrön
Lite koncentrerad saft
Gegga ihop och späd med vatten. Drick fort! Det är äckligt.
Åker till kusin Ewa i kväll med ett gäng hembakade muffins. Jag är verkligen ingen bakmänniska, det mjölas och spills och smulas och jag hatar det.
För övrigt har sommaren hittills varit den mest bedrövliga någonsin. Hoppas nu att det blir fint nästa vecka för DÅ ÄR DET SEMESTER.

Nästa helg Trästockfestivalen!

 

Dejtingträsket

single riders

Det var en gång tre trötta och hålögda bussförare som hängde vid ett bord. Jag var en av dem. Jag var så trött att jag till och med avböjt en träff med en stilig snubbe på eftermiddagen. I stället åkte jag till ÖB och köpte julklappar till mamma. Suck.
Annars är det kul med dejting och nätdejting
! Här är några tankar.

 

ALLA LJUGER OM ALLT
När du sitter där vid skärmen och har hittat din urping, tänk då på att folk ljuger till höger och vänster. De ljuger om sin relationsstatus, sin ålder och märkligast av allt, sitt utseende.
En gång hade jag en dejt med en polis. Vältränad enligt beskrivning. Så där stod jag, nyklippt och nervös och väntade. En stor svart bil stannar vid trottoaren. Ur bilen kliver en man som ser ut  som Leif GW Persson. Han hade 1 magmuskel, på mitten, och två hakor. Det var så att säga falsk marknadsföring. Eller så hade jag skrivit att jag var blind, minns inte riktigt.

VI VET HUR DEN SER UT
Ett annat fenomen som fascinerar är männen som skickar foton på sitt organ. Ibland förekommer antydningar i själva rubriken (Generös, välutrustad) och då vet man vad som är att vänta. Men så ibland kommer bilden helt utan förvarning. Senast det hände var det en person som verkade ganska vettig i sin presentation och konversation. Han skrev att han skulle skicka en bild för att visa hur han såg ut, snygg enligt honom själv, och då kom den naturligtvis: drallen.

Tips till man som hänger på dejtingsida. De flesta kvinnor vet hur en pillefjong ser ut, skicka hellre bilder på ditt ansikte. Det är det man måste stå ut med vid middagsbordet varje dag.

pistvakt_01

 

LOSERN
Häromdagen kom ett mail från en obekant ung kille som gillade (över)mogna damer (ser ni! ljug inte om åldern!) Vi började chatta och det var ju trevligt ända tills han skrev ”ingen kvinna vill ha mig”. Nej, vem vill ha en loser?
Snälla Jag tipsade om att man inte vinner några kärlekssegrar på det viset och att han inte skulle skriva så fortsättningsvis till andra tanter om han ville vinna framgång. Då svarade han
-Tack! Men…varför vill du ändå inte ha mig?

Man ska spara sina pärlor.

 

 

Kom ihåg: Ålder är bara en siffra så länge man inte vill bilda familj och skaffa barn. Själv ligger jag i ide över vintern men är tillbaka till våren. Om jag orkar. Är Lennart Jähkel singel förresten?

 

 

 

Biljettfiasko & Cinderella

Det finns några kardinalfel man kan göra i livet. Ett är att missa Bergsbyn, linje 20. Så efter att ha kört linje 20 hela dagen, fram och tillbaka och blivit galen på alla ovana helgresenärer: barn som ska betala sin biljett för 13:- med en femhundring, tanter med rollatorer, folk med kassar och framför allt den totala katastrofen som någon skämtare kallat för Biljettmaskin, fick jag mental härdsmälta när kvittorullen tog slut (sista biten blir så fint polkagrisrandig) och körde förbi Bergsbyn. Bara att vända i rondellen 1 km bort med bussen full av förvånade resenärer. (Ingen blev arg på mig men stackars Lennart som tog över förseningen på stan fick säkert skäll på svängen tillbaks, det brukar vara så)

fara1

Passande nog har Biljettmaskinen namnet Fara. Åt Skogen är mitt förslag.

Vi diskuterade ämnet på rasten, tänk om Willys kassaapparater gjorde som våra BM, dvs slutade fungera en gång i kvarten, vad skulle de göra då?  Skulle de göra som oss?
-Kassan har hängt sig. Jaja, det är inte ditt fel så du behöver inte betala. Ta med dig oxfilén och allt du handlat så startar jag om. Ta en limpa cigg också! Trevlig helg!
Alternativt:
-Kassan har hängt sig. Du får vänta 3 minuter medan jag startar om (kön växer. Man startar om. Kassaapparaten fungerar fortfarande inte) -Tyvärr, ni måste gå och lägga tillbaka alla varor där ni tog dem. Oxfilén också! Kom tillbaka i morgon, det kanske fungerar bättre då.

Vilken butik skulle gå runt på detta?

Annars är skallen mest full av vad jag ska ha med mig under nästa Stockholmsbesök i januari. Det blir Cinderellakryssning med allt vad det innebär och tanten är taggad! Min väska är för liten, ska höra med kusin E om hon möjligen kan bistå med en större modell. Raj raj raj.
Det ska bli riktigt kul!

Viking_Cinderella

 

 

En Dag På Jobbet

 

IMG_6134

Från Facebooksidan Love Being a Busdriver

IMG_6029

Chaffisarna på Yttre tar en kaff

IMG_6126

Den fasansfulla tvättmaskinen närmar sig

Eftersom alla säkert är obeskrivligt intresserade av hur jag  har det på jobbet kommer här en liten redogörelse. 
Först åker jag till garaget och låser upp porten. Där inne står buss 218 aka Gamla Bettan och väntar på matte.  Jag kopplar loss batteriladdare och tryckluft, kliver in, blåser i alkolåset och backar ut vagnen. Sen kör jag in bilen i garaget där den får stå och gosa hela dagen.
Nästa uppdrag är att åka till busstationen. Där låser jag upp godsmottagningen och vänthallen. Sedan går första turen, den så kallade Rundan, 5.44 runt Byske, förbi Franke, f.d. Futurum.

Tillbaka till Busstationen och hämta resten av folket, sen åker vi mot Skellefteå. Fast inte raka vägen, nej! Vi ska in till Björkhammar, in i mörkret på landsvägen. Vi kommer till Ostvik och Östanbäck och sedan Frostkåge, ut på E4:an och mot Kåge, in i Kåge, ut ur Kåge, E4:an igen och sedan Skellefteå via Hedensbyns Industriområde. Ungefär sådär håller jag på hela dagen tills det är dags att förlänga sträckan och åka norrut ända till Renholmen via Båtvik och Tåme. Det är mörkt, det är halt, det är 90 km/h. Man kör så öronen fladdrar.

Glömde nämna att det finns en rast också, kombinerad med busstvätt och tankning. Lika spännande varje gång att se hur tvättmaskinen kommer att bete sig, vi är inte helt överens. (Ibland beter den sig inte alls.)

Efter Renholmspärsen  blir det Byske-Skellefteå-Byske tills dagen är över. Sen tillbaka till garaget, koppla Bettan och städa, fast i kväll orkade jag inte. Gör i morgon. Väl hemma är man död efter att ha jobbat 05.30-18.05. Uppe har jag varit sedan 04.15. En tur till Karamellkungen löser problemet. Socker är fantastiskt!

Night Bus to Byske!

nattbussSa till chefen att om man skulle befinna sig i Skellefteå på galej och vilja stanna lite längre än Askungen så borde det finnas en buss till utöver den som går 00.15. Jag, från tidigare liv van att kliva på tunnelbanan hem, tycker det är katastrof att det inte går en senare tur. Det går ju en 02.30 till Skelleftehamn! Men en stackare från Myckle eller möjligen Medle skrev att deras sista buss går 21.00. Så det kunde varit värre…
Nu har jag mailat chefen så får vi se om det går hem.

Night Bus to Byske!