Mot Skellefteskogen!

Åbyn

Foto: Jonatan Rydberg

Yes! Jag har gjort något drastiskt, igen kanske man kan säga. Efter två år i norrort kände jag att det var dags att göra något annat än att snurra runt i Täby Centrums rondeller. Så jag sökte jobb på Skelleftebuss. (Här kan man tala om norrort)

Var på världens trevligaste anställningsintervju/fikastund med ett par trafikchefer. De tittade på mitt körkort, mina anställningspapper och sedan på mig. Så sa de: -Vi hoppas verkligen du vill börja hos oss!
Ingen uppkörning, inget teoriprov eller blodprov. De litade på tanten.

Motsatsen då: Jag har varit bussförare hos  Arriva i snart två år.  Innan dess jobbade jag för Keolis. Jag kör 42 linjer av 68. Första året var jag så kallad behovare, sedan sökte jag fast tjänst. Döm om min förvåning när jag åter var tvungen skriva prov, bli intervjuad av folk som redan kände mig och dessutom genomgå en grundlig läkarundersökning för att kolla jag inte var alkis eller heroinist. Ursäkta, men jag jobbar väl redan hos er? Öhh…

Något tidigare hade jag sökt en tjänst hos Keolis. Det var på Keolisakademin jag lärde mig köra, tog YKB:n och genomgick linjeutbildning. Blev uppringd av en personalansvarig.  Hon var mycket positiv och ville jag skulle börja hos dem igen, men jag var naturligtvis tvungen att köra upp först.
Det blev inget av detta men jag satte mig och funderade. HUR tänker arbetsgivarna? Som yrkesverksam bussförare borde man faktiskt inte behöva köra upp. Vad tror de jag gör om dagarna i Täby? Spelar klarinett? Piloter behöver inte ”flyga upp”, det förutsätts liksom att de kan jobbet.

Nåväl, jag har investerat i en gammal Cheva som är både rostig och skitig men alldeles alldeles underbar. Rostis och jag ska ta oss de åttio milen upp, så det så. Fortsättning följer.

Rostis

 

 

Kommentera